Hundar på Tullsåkra


Både Lasse och jag, Kerstin har för det mesta haft hund i familjen.
På Tullsåkra finns nu mer eller mindre fyra stycken.
Ceasar är gammelmannen, född i maj 2004. Han kom till oss via en Blocketannons när han var fem månader gammal.
Så mycket vi har varit med om! Han var en frustrerad hund som hade känt  att han inte kunde vara hos sin andra familj (pga allergi). Nu fick han en andra chans hos oss. Efter några månader levde han ut all sin energi och aktivitetslust. Jag gick på Tollarps Brukshundsklubb och tränade och det var hans bästa stunder. Det var dock oerhörda koncentrationsproblem och till slut beslutade vi oss för att kastrera honom.
Vi fick en ny hund. I vårt fall fick även Ceasar en helt annan frihet och förtroende från oss, när han började lyssna. Nu fyller han snart tretton år och lever ett lugnt liv.

Agerups Doris är vår första Dansk svenska gårdshund. Född i november 2005 och kom till oss i januari 2005 när det var 17 minusgrader! Hon var tänkt att vara familjens kelhund och mattes utställningshund mm. I praktiken blev det så att hon helt själv, beslutade att hon var äldsta dottern Biancas hund. Vi har naturligtvis tagit hand om henne som en av alla i flocken, men relationen med Bianca är något annat.
Doris är nu 11 år och befinner sig vanligtvis med sin matte fn i Oslo på jobb. På vintern kan hon komma hem på lantlivssemester när vägsaltet och kylan i storstaden är ruggig.

Asterix är en av de tre valpar som Doris fick i april 2015. Han blev yngre dottern Heddas hund. Man slås av, hur hundarna fäster sig, och vet vem som är deras riktiga matte/husse.

Jag hade en dröm om att föda upp hundar och sökte efter en tik som skulle vara mer rastypisk och ha potential att bli en avelstik. Valet föll på Navarras Pärla som var född våren 2015, precis som Asterix.
Med tiden visade det sig att Pärla inte uppfyller de kriterier som krävs. Hon har D på sina höfter, är skotträdd och har inte helt säkert temperament. Men hon är min egen kära följeslagare. Den enda hunden som gillar och vistas i stallet. Vi har tävlat både lydnad och bruks spår samt utställning. Många CK blev det men jag orkade inte jaga certifikat mer. Det har ju å andra sidan lett till att ponnyerna fått mer utrymme!